
Del 2 "rida med känsla" ägde rum igår. Som vanligt var det mycket att lära, känna & prestera. Kraven som man sätter & sen ska man då hitta balansen...som jag så fint glömde hemma...
Stackars Viktor fick en skumpande rumpa på ryggen & tyckte säkert jag var "avkastningsmaterial"..., då vi skulle släppa stigbyglarna, göra en skrittvolt & ut på spår i trav...& så om igen!
Men med en ängels tålamod tog han mig igenom lektionen "att rida med känsla"....& vilken känsla jag fick & har än... ATT JAG KAN INTE RIDA!!!
Ja visst är det trist... ju mer man är på dett underbara ställe och ju mer man rider..."jag kan inte" Undrar när man skall känna, om så bara föe 1 minut, JAG KAN!!! Du gör en underbar blogg, i stort sett den enda jag följer:-) Cattis som igår hade förmånen att kämpa med Ermei.
SvaraRaderaKul att Du följer med :)...alltid lika skönt att "klaga av sig" hos de som förstår PRECIS!
SvaraRaderaJag tycker Du gjorde ett mycket bra jobb med Ermei!!! De gånger jag "varit på date" honom är jag helt färdig...men det är ngt speciellt med den där hästen, han blir alltid förlåten väldigt fort ;-)...men det blir de väl allihop, mer eller mindre?!
Det är bara inse, vi är fast i ett hårt järngrepp!!! Vi ses snart igen, beroende som Vi är!!!
Ni är ju jätteduktiga båda 2. Prestationsångesten kommer med åldern och vi alla lider av den.
SvaraRadera